Den i släkten jag kunnat identifiera mig med gick vidare igår och jag känner mig lite mer ensam i världen. Tänker på henne med leende och tårar. Kommer alltid vara en förebild oavsett och jag lovar att föra styrkan vidare.
Stickar lite tvingat på barntröjor i påsk med hopp om att de kommer att passa mottagarna om jag någon gång lyckas bli klar. Följer deras leverne via sociala medier och ser med skräck att de växer i rasande tempo.
Tur att andra kan blogga lite åt mig när jag själv inte gör det.
