Tänk om allt trassel i livet kunde lösas genom att jag virkat in det. Fast så mycket garn har jag inte. Väljer att försöka se käckt på tillvaron, då det andra alternativet nog är övermäktigt.
Den i släkten jag kunnat identifiera mig med gick vidare igår och jag känner mig lite mer ensam i världen. Tänker på henne med leende och tårar. Kommer alltid vara en förebild oavsett och jag lovar att föra styrkan vidare.
Stickar lite tvingat på barntröjor i påsk med hopp om att de kommer att passa mottagarna om jag någon gång lyckas bli klar. Följer deras leverne via sociala medier och ser med skräck att de växer i rasande tempo.
Hittade ett ufo när jag sorterade bland garnerna i förrgår. Sticklusten försvann när den påbörjades då färgerna inte var bra samt att den tänkta mottagarinnan snäste att hon minsann aldrig bar mössa på grund av överhettning. Jaha. Nu är den i alla fall blockad och klar. Inte nöjd, men jag lär behålla den själv.