Cabled Cowl

Jag är hemma med liten sjukling idag. Stickar flätor, lyssnar på Suede och sjunger högt och befriande. Flätor och kablar tillhör Cabled Cowl till Maken i Drops Nepal.

Shalom Vänner!

Har stickat en Shalom-cardigan av garn som jag haft i min garnkorg. Garnet är Merrie Melo (merinoull) från Muchis.se. Koftan är en användbar, lättstickad sak som kan värma en frusen själ som jag.

Jag ska ta tag i min Apelsin igen, den har legat och vilat sig ett tag. Har även planer på att börja på en Cabled Cowl till C, ska hämta garnet imorgon. Ska göra den i Drops Nepal. Det var sånt roligt som jag låg och tänkte på i tandläkarstolen idag, när jag gjorde min livs första (och förhoppningsvis sista) rotfyllning.... Det hjälpte att sluta ögonen och drömma sig bort till flätmönster, Apelsiner och garnstrukturer.

Årets första avmaskade

En liten säckig Pippi-mössa till systerdotter H stickad i Drops Cotton Light.

Riktigt härliga benvärmare i San Francisco sockgarn. Trodde inte att det kunde vara så varmt och gott med ett par benvärmare. Helt klart nya favoriter!

Ska just avlsuta en Shalom-cardigan som jag gör i merinoull, Merrie Melo från Muchis.se.

Då och nu

Jag undrar hur det gick till förr, innan bredband, pixlar och Mb? Sedan jag upptäckt Ravelry, stickbloggar och instuktionsvideos på You Tube har min kreativitet, inspiration och sticklusta bara ökat lavinartat - och det slutar inte...

Allt finns på nätet, den som söker finner. För tillfället blir det inte mycket blogg - jag bara stickar och stickar.

 

Då

 

Nu







Semesterminnen från Stralsund

Vi har varit i hansastaden Stralsund i norra Tyskland mellan jul och nyår. Vi hade en ljuvlig semester, trots vissa missöden. Det började inte så bra. Planen var att åka hemifrån annandag juls morgon kl 05.00. Vaknade dock vid midnatt av att det luktade skumt och farligt i huset... Visade sig att maken sotat ut pannan innan han gick till sängs och bland sotet glödde det. Inte mycket att be för - bara att vädra ur hela huset på giftig gas mitt i natten. När vi sedan skulle köra bara klickade bilen i den svinkalla natten, så har den aldrig betett sig innan. Efter en stund gick den dock igång. När vi kört cirka 10 mil vaknade M i baksätet och kräktes... Det var bara att fortsätta mot färjan. Efter en häftig snurrsladd i en rondell kom vi slutligen ombord på båten. M preparerades med Alvedon och efter att ha sovit ett par timmar var hon fit for fight igen. Efter denna lite motiga start kom vi till ett vackert Rügen, det såg ut som Narnia. Stralsund har legat i gamla DDR och är en av de städer som skonades under kriget. Gamla staden var magisk.

Det var väldigt stora kontraster i staden, vissa hus var magnifika och vissa var i det närmaste ruiner och de låg sida vid sida.

Vi var och badade på en lyxanläggning som heter HanseDom. Vi simmade utomhus i -10 och snö!

Efter allt bad var det skönt att där fanns annat att göra också. Jag brukar tycka att det där med museer är så där lagom drygt och utställningar om fiskar och vatten kändes liksom som en stor gäspning när jag läste om det. Min uppfattning ändrades dock när vi kom till denna fantastiska byggnad. Ozeaneum är korat till Europas museum 2010 och det kan jag förstå. Bygganden påminde om operahuset i Sydney och trots att vi var där i fem timmar tröttnade vi inte. Akvarierna går knappt att beskriva och utställningarna var om Östersjön.

Vi var även på Meeresmuseum som låg i ett gammalt kloster i stadsmuren. Där var tropiska fiskar och havssköldpaddor, men det som var häftigast var nog trots allt byggnaden. 

Garn inhandlades så klart på Der Wolladen. Jag köpte ett sockgarn från Lana Grossa som jag tror ska få bli en Haruni.  

När torsdagen kom och vi hade upplevt, skrattat, badat och njutit så såg vi fram emot att få återvända hem. Vi skulle åka färja från Sasnitz som ligger längst upp på ön Rügen och för att komma dit är man tvungen att åka över en stor bro. När vi kom till bron var det tvärstopp och trafiken slingrade fram som en slö snigel. Det hade antagligen inträffat en olycka eftersom vi såg ambulans och bärgningsbil. Hoppas att det slutat väl för de inblandade, jag skänker dem en tanke! Så klart missade vi båten 17.45 och nästa gick 03.00. Vi träffade så många hjälpsamma och trevliga människor som hjälpte oss under vår väntan. Under några timmar fick vi husera i vestibulen på Sasnitz finaste hotell och fick chansen att knyta kontakter med människor som vi inte hade fått möta annars. En kvinna från Dresden gav till exempel barnen nallar som nyårsgåvor, läsk och kex och personalen där var så omtännksamma. När vi satt där infann sig dock en viss (ursäkta uttrycket!) familjen Taikon-känsla.

Som tur var fanns ett litet sticke med som tidsfördriv.

Det var en trött och lycklig familj som landsteg Svedala nyårsaftonsmorgon. Känslan jag bär med mig efter resan är tacksamhet att jag fått träffa alla omtänksamma och trevliga personer. De fd. östtyskarna har stora hjärtan och ställer upp för helt okända främlingar. När vi första dagen fastnade i en snödriva med bilen kom där en kille som hjälpte till att dra loss oss, trots att han riskerade att förstöra sin egen bil. Där fanns en värme och hjärtlighet som jag tyvärr inte känner igen här hemifrån.

Och där fanns även rengöringsmedel som inte känns igen här hemifrån....