fredag 10 september 2010

Shaken, not störd

Har inatt ägnat mig åt den mest omysiga stickningen någonsin. Jag har suttit på hård plaststol på akuten igår kväll och inatt under MÅNGA timmar med hjärnskakad 10 åring. Jag anade att det var så det skulle bli, så jag var förutseende och tog med mig mammas sjal-stickning. Det  är ganska tråkig och oinspirerande stickning och den matchade miljön på akuten perfekt... Sjalen har dragit ut på tiden (för att det varit så tråkig) och nu fick jag i alla fall mycket gjort. Hade inte garnet sinat hade den varit klar nu. När vi väl kom till avdelning mitt i natten gick det så där att sova med täta observationer och sånt som hör sjukhuset till. Sonen mår bra idag och är så pigg det går att vara efter att inte fått sova ifred. Nu kan vi andas ut och rå om varandra. Han har lovat att försöka låta bli att dra skallen i järnrör i klätterställningar i framtiden. Vi får väl se hur det går.



















Utanför huvudentrén på sjukhuset hade en stickerska varit framme och klottrat lite. Vem är du? Det var jättefint.



Nu i helgen ska jag fästa trådar, sy knappar och ev blocka bebiskoftor lite.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar