Vägskäl och tacksamhet

Jag är så tacksam mot mina nära, kära, underbara, fantastiska, omtänksamma medmänniskor och vänner (jag skulle kunna fylla detta inlägg med superlativ...). Jag fick denna härliga bukett när jag slutade min tjänst idag efter åtta år. Det ska bli fantastiskt roligt och utmanande att få börja nya drömjobbet på måndag, men trots detta kändes det vemodigt att säga hej då till mina härliga kollegor.

Jag har lärt mig att riktiga vänner är de som sitter kvar i vagnen bredvid en i den karusell som heter Livet, trots alla upp- och nedgångar och kast och snurr hit och dit. Ni vet vilka ni är - och ni anar inte hur tacksam jag är över att ni funnits där för mig i alla lägen. Kram på er!

Denna dag kändes det som om jag tog ett steg fram på livets spelbräde. Som sagt, lämnade jag min tjänst efter åtta år och går vidare. Min Lilla M började på dans, hon har inte gått på någon sån aktivitet tidigare. Ledarna var skickliga och jättegoa mot barnen. I slutet deltog Lilla M i en (enkel) vägledd meditaion och där var tända ljus i salen. Det blev stort för mig på något sätt, ett kliv fram som sagt. Som lax på löken hade Lillan strax innan varit och klippt sig och tagit hål i örat (får ta det andra imorn), julklapp från mormodern.

        

Tack Eva som har Hermione för den härliga tvålen. Den doftar underbart av citron och rosmarin. Kram!

Sen måste jag få visa Livsnjutar-Lakrits igen.....

Nu ska jag handbolls-sticka min Möbius.